sosimple

Tjo hej, haha gör mitt årliga inlägg med några års mellan rum.

Jag satt och tänkte, kollade igenom Cissis och Elas bloggar, gick tillbaka till början på dem och läste inläggen. Ela hade dock inte så långt tillbaka som Cissi hade :P

I alla fall jag fick såna nostalgi känslor och kände att jag ville skriva av mig men inte direkt på facebook, och awesome som jag e kom jag fortfarande ihåg mitt logg in hit. 

 

Tiden har passerat och våra liv har förändrats, vi har gått igenom skit och underverk. Det som gjorde mig lite ledsen emellanåt när jag läste inläggen var att jag kom fram till att det känns som att vi har tappat varandra lite på vägen. Det är ca 7 år sen vi hade den riktiga kontakten alla tre, vi gjorde det mesta tillsammans, snackade så mycket skit vi orkade, klagade, festade, och "dampade" tillsammans. Men det är så det blir tyvärr, ni två är de vänner jag hade den starkaste kontakten med då, som det kändes som man inte kunde leva utan. Vi har valt olika vägar och vi har fått nya liv. Jag har ju fortfarande kontakt med er även om det inte är på samma sätt. Men ibland saknar jag den där delen med att bara gå upp för en trappa/gå över en gård, knacka på dörren och ha någon där som man egentligen inte behövde göra så mycket med för att ha roligt. 

 

Det här inlägget tillängnar jag till er, mina barndoms kompisar. Som jag har bråkat och skrattat med. Jag är glad att jag hade er i uppväxten, att jag har de minnen med er som jag har. Det stör mig att behöva känna att man e vuxen, för jag e nog fortfarande extremt omogen, det känns som man tappar tiden.Även om våran kontakt e kass så vet jag att jag fortfarande har er som vänner och det hoppas jag aldrig kommer försvinna.